Ingen glans utan krakeleringar

Fredagskvällen skulle vara helt perfekt. Om det inte hade varit för den molande värken i nacken. :(



Under mitt igelkottsspretiga samtal med Jennie tidigare ikväll kom jag plötsligt på varför jag har så ont efter bara två dagar på jobbet! Jag kan inte skriva om det här, av hänsyn till vissa personer, men det har på sätt och vis med jobbet att göra; det handlar om det där jobbiga som jag måste klara av, fast jag inte klarar av det; men det är inte jobbet i sig, som jag först trodde.



(Jag är ledsen, men jag kan inte vara mer specifik än så. Ändå behöver jag skriva om det, så gott det nu går.)



Usch... när jag tänker på hela den här situationen blir jag alldeles gråtfärdig.
Och jag vet inte hos vem jag kan få vara liten och ledsen och svag.