Schpektaklet fyller femtio år

Congratulations, firandet av Schpektaklet, som fyller femtio år, är en skön och lättsam lördagsunderhållning. Och jag skönar och lättsammar mig.



"And ziz iz ze votez of ze Rödhättan jury":



"Congratulations" - England, Cliff Richards:
Hmm, ingen schlagerhöjdare, direkt, men själv har jag trevliga minnen till den här låten. Min första pojkvän gav mig på min födelsedag (21:a?) ett gratulationskort, som spelade upp en entonig version av "Congratulations". Jag minns att jag tittade på honom och log och sjöng med, inför hela partyt:
And I tell everyone that you're in love with me...
Aah. Young love. ;)



"What's Another Year?" - Irland, Johnny Logan
Sentimental extra ordinaire. Det tyckte jag då. Det tycker jag nu. Ändå är den oemotståndlig. Ja, jag erkänner, jag är svag för den här typen av ballader. ;) Den påminner mig dessutom väldigt mycket om min bästis i gymnasiet, J. Hon som nu har fått leukemi. Jag hoppas innerligt att hon får många "another year(s)"!



"Diva" - Israel, Dana International:
Nej. Den här typen av "eurodisco" är inte min melodi, hehe. Jag såg inte just den här finalen, tyvärr. Men jag gillar att det är en vinnare som sticker ut! Mer sådant i den här tävlingen, tack!



"Eres tu" - Spanien, Mocedades:
Boring snoring!
(Da King, som har sovit sig igenom de första bidragen, vaknade till liv lagom för att tassa ut i köket för en sexa vatten. Sedan gav han låten en halv trasig klo! Och somnade prompt igen. Hahaha! Jag önskar att han kunde kommentera en tävling som denna direkt i TV...)



"Ein bisschen frieden" - Tyskland, Nicole:
Sockerkräktes åt den här låten redan på den tiden det begav sig. Den har inte blivit bättre!
(Da King hälsar att han har slut på hårbollar (för tillfället). Annars skulle han ha kräkts upp ett par av dem all over TV-skärmen! Sådant här slisk representerar det värsta med tvåbentingarna! tycker han. Som aldrig är sötsliskig. Men alltid katt-outstanding-snygg!)



(Nu sitter han vid balkongdörren, som alltid, och stirrar menande. Tydligen har han gjort sitt som Schpektakel-domare, hahaha.)



"Nel blu dipinto di blu (Volare)" - Italien, Domenico Modugno:
Verkligen ingen låt som jag förknippar med Schpektaklet; pappa och jag brukar digga loss till den. Av den anledningen helt OK ;)



"Waterloo" - Sverige, ABBA:
Ja, jag är olidligt partisk, förstås. Men jag vidhåller att det här är en av de bästa vinnarna någonsin.
*gastar med i texten*
samtidigt som
*tar en sväng på parketten tillsammans med en föga imponerad katt*
YEAH! :D



"Fly on the Wings of Love" - Danmark, Olsen Brothers:
Sådär kräkvänligt sötgullig, som jag bara avskyr. Förutsägbar vinnare av den anledning! Det enda roliga med det här bidraget var när de, efter vinsten, sjöng:
"You're the greatest public we've ever had..."
Hehehe.
*språkpoliser kan vara väldigt lättroad*



"Poupée de cire poupée de son" - Luxemburg, France Gall:
En för mig totalt intetsägande sång.



"Every way that I can" - Turkiet, Sertab Erener:
Jag tokgillade den här låten! En bra kombination av "egna" rytmer och bra popmusik. Magdansen där i slutet av sången skadade ju inte heller. Det var (är) en egensinnig låt, som stack ut i Schmeten på ett mycket behövligt och efterlängtat sätt.
(Nu vaknade Da King till liv igen. Och jagade förnöjt sin egen svans i takt till de turkiska rytmerna. Det blir nog en hel klo där, eller två, om jag ska våga mig på en kvalificerad gissning. ;))



"Ne partez pas sans moi" - Schweiz, Céline Dion:
Jag såg aldrig det här numret på den tiden det begav sig. Tror jag åtminstone. Om jag gjorde det så har det inte lämnat några kvarstående minnen. Precis som Céline Dion aldrig har efterlämnat några kvarstående minnen i mitt musikminne.



"Hold me now" - Irland, Johnny Logan:
Honom minns jag, dock! :) Även om jag har glömt året. ;) Jag minns bara hur oerhört sorgsen jag tyckte att den var. Den gör mindre intryck idag. En bagatell i en tävling som specialiserat sig på bagateller.



"Save Your Kisses for Me" - Irland, Brotherhood of Man:
Har alltid gillat låten, men i likhet med "Nel blu dipinto di blu (Volare)" så förknippar jag den inte med Schepktaklet. Numera kan jag tycka att det är en charmerande bagatell, som jag så gärna förlåter.



"My Number One" - Grekland, Helena Paparizou:
Jag höll på Helena i år. Ja, jag vet, som svensk borde jag hålla på det svenska bidraget. Men nej! Martin Stenmarck å ena snygga sidan, ett bedrövligt bidrag å andra sidan; det valet var lätt! För det här var en jävligt skön, dansant sång!



Vad övrigt är:
Jag (hoppas och) tror att ABBA vinner.