2005-10-24

Murar

Nu när jag har lämnat verklighetsflykten för denna gång, märker jag att jag sitter här och förbereder långa "försvarstal" i hjärnan inför morgondagens möte med ER. *
Tänker att jag inte alls har speciellt ont.
Och det har jag inte heller! Just nu.
Eftersom det är sjukhusrädslan som talar, och jag är rädd för att ER ska säga att jag måste gå till en läkare.
Och jag har ju lovat att lyda henne.
Därför slutar det (nästan) att göra ont. (If that makes sense.)



Det är nog jobbigt när hjärta och hjärna bråkar med varandra! Och det gör de ofta, för min del.
Men när den fullständigt irrelevanta ångest, som är sjukhusrädslan, brakar samman med förnuftet. Då går jag sönder.
Litegrann.







(Sjukhus)rädsla
Den här kommer nog att ingå i mitt nystartade projekt med temat "Jag ser mig". Inget mästerverk, au contraire, men bland det mest äkta och djupast kända jag har målat!



* Det är alltså den massageterapeut jag går till för mitt onda

posted by carra at 21:54

4 Comments:

  • Jag vet att kommentaren jag skriver nu låter fånig. Men det kan ju egentligen bara bli bättre av att bita ihop och ta dig igenom det.

    Jag undviker själv allt vad läkare, blodprov osv heter. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag t ex fick väldiga smärtor eller trodde att jag hade en svår sjukdom.. Jag tror att jag trots det skulle släpa mig iväg. Med tanken att jag kan alltid gå därifrån om det blir för mycket för mig. Men att jag sedan skulle fundera på om jag var villig att gå igenom föreslagen behandling.

    Går allt som det ska göra så kan du få hjälp att slippa smärtan och kunna ge dig själv något fint eller gott i belöning. Går det inte så har du smärtan kvar och kan ge dig något gott eller fint som tröst istället.

    Jag tror att du fixar det! För det är viktigt för dig och du är viktig!!!!

    Åsa, zyrenna@zyrenna.com, http://zyrenna.webblogg.se/

    By Anonymous Anonym, at måndag, oktober 24, 2005  

  • Åsa: Nej, det låter inte alls fånigt. Det var väldigt fint och samtidigt väldigt förnuftigt sagt. Inte alla klarar den balansgången :) Tack snälla du för de här viktiga och uppmuntrande orden.

    By Blogger carra, at måndag, oktober 24, 2005  

  • Jag ser skräcken.

    By Blogger Vi på Kantarellen, at tisdag, oktober 25, 2005  

  • Mams: Det var faktiskt skönt att få måla ned den, rädslan, på papperet. Den är svår att greppa, att prata om. Men när jag målar går jag på ren känsla och lämnar "analyshuvudet" därhän. Och det är viktigt, då får jag liksom "syn på" känslorna.

    By Blogger carra, at tisdag, oktober 25, 2005  

Skicka en kommentar

<< Home