Håhåjaja

Nu har jag överlevt större delen av första dagen. Och vill gå hem. Men det regnar (läs vräker ned). Och än är det tid kvar av arbetsdagen.



Trögt har det varit. Bland det första som hände var att jag fick mig en uppsträckning av Martyren. Ändå hade jag ju sagt att hon skulle ringa mig om det blev några konstigheter med det där hon skulle hjälpa mig med. Men hon är martyr, som sagt... Nåja, jag lyckades skaka av mig det i alla fall.



Annars har det skrattats väldigt mycket. A och jag har pladdrat på värre än värst, glada över att träffas igen.



Blandade nyheter var det på en annan front, både sorgligt och uppmuntrande. Nu måste jag vara stark och göra något, som jag normalt sett inte brukar klara av. Det ska gå!



Håhåjaja.
Som sagt.