Första och sista

Sorgen går i cykler.
Det är alltid Ett Första.
(I ingen inbördes ordning.)
Första julafton.
Första påsken.
Första födelsedagen.
Första dödsdagen.
Första midsommar.
Första... många första blir det!



Dessutom finns det alltid ett sista!
Sista telefonsamtalet.
Sista orden.
Sista julaftonen.
Sista gången.
Sista... många sista blir det!



Jag har suttit här och målat.
Obsessively!
Och tänkt på faster B.
Alltid, alltid är faster B i mina tankar.
Just nu.
Sorg i mitt hjärta.
Faster B i mina tankar.



Jag har tänkt på Den Sista Gången.
Midsommar 2005.
Märkligt, egentligen - vi hade inte firat midsommar tillsammans på en herrans massa år!
Nu....
... är jag så glad att vi gjorde det just den här midsommarhelgen!
Att jag fick rå om henne just den helgen.
Midsommar. Som vi båda älskade.
Vi visste inte att det var den sista.
Tack och lov!



Vi visste bara att skratta - att njuta - att gråta - tillsammans!



Och att vi älskade varandra.
Även om vi inte kunde dela orden.