Frustrationernas kväll

Jag har målat hela kvällen.
Och misslyckats.
Gång på gång.
På gång.
Många svordomar har svärtat mitt tak.
Inga tårar, dock.
Men det var nära en gång.



Det handlar om mig och mamma.
Då målar jag med hjärtat.
Och hjärtan kan brista.
Det gjorde mitt för länge sedan.
Åratal sedan.
Dessutom är de inte speciellt pålitliga.



Tori Amos sång "Mother" har varit kvällens inspiration.
Speciellt de här raderna:



i escape into your escape
into our very favorite fearscape
it's across the sky and i cross my heart
and i cross my legs oh my god
first my left foot
then my right behind the other
breadcrumbs lost under the snow
(Little Earthquakes, 1992)



Som jag försökte måla.
Det är enkelt att måla Mamma.
Till en viss gräns.
Sedan misslyckas jag. (Alltid?)
Precis som vi gjorde. (Alltid?)



Jag försöker igen. Imorgon.
(Alltid?)



Den sista målningen landade.
I alla fall.







Även den inspirerad av mamma.
Och en Tori-sång.
Eller några specifika Tori-rader:



maybe she's just pieces of me
you've never seen
("Tear in Your Hand", Little Earthquakes, 1992)